En bekännelse...
Idag när jag hoppade runt på våran studsmatta i lätta kläder och låtsades att jag kunde flyga insåg jag en sak: det är sommar! Bra jobbat.
Meja Jobb!
Fy fan vad göttmooos. Fick reda på vad jag tjänade på Interflora idag också och det blev hela 13159 kr för 3 veckors slit. INTE ILLA! Jag känner mig väldigt nöjd just nu fast än jag tampats med stormvindarna så gott som hela dagen och försökt att le så fint fast än mina fingerleder har varit så nedkylda att de gnisslat. WOHOOO! Jobbet som jag nu faktiskt fick är på ISS; en städfirma. Kankse inte världens roligaste jobb men pengarna är efterlängtade och jag kan ju lyssna på musik och gå omkring i min egen lilla värld. Sommaren ser ut att bli fin! : )
30 klunkar blod
Varför allt blödande ur näsan fastän jag så sällan gör det? Jag är lite förkyld. Vilken superb historia!
Imorgon ska jag cykla 9 mil! Yeey.
Så var man 18
Ingen vet
Imorgon kommer jag att få sluta klockan 16.00 och då blir det raka spåret till Boden. Jag bör vara framme ungefär sju och då är det bara att fräscha till sig och dra till Jennifer på lite rajtantajtan. Det ska bli awesome.
Men vänta nu... Jag fyller 18 om några timmar. Det som alla går och längtar efter. Det som jag längtat efter så långe. Som om 18 år levda vore något speciellt. Det är inte riktigt som när man levlar i spel. Inte kommer jag att känna mig någe annorlunda den 12:te jämfört med den 11:te. Jag är bara en dag äldre. Jag är bara en dag närmre min död med färre andetag kvar att ta. Färre morgnar att vakna till, färre nätter att sudda ut. Färre allt. Men jag är ju ung. Livet har ju "bara börjat" för mig. Hur vet folk det egentligen? Jag kanske har levt mer än halva mitt liv redan. Jag kanske dör imorgon. Ingen vet; det är det läskiga. Om man hade kunnat räkna ner istället för upp hade man nog varit mycket tacksammare med allt. Det hade ju behövts med tanke på allt vi tar för givet i detta i-land. Kanske det hade vait ännu läskigare att faktiskt veta när man ska dö. Att veta att man kommer att dö om 17952 dagar skulle nog skapa mer dödsångest än något annat. Kanske det är bäst som det är; ingen vet.
En fis i rymden
Sweet
Maria Monta zami
Hej alla blogg läsare!
Först och främst vill jag verkligen tala om hur ni alla har förändrat mitt liv. Ni kan inte ana vad glad jag blir av alla era fina kommentarer. Men var inte avundsjuk på mitt liv kom ihåg att jag har storlek 42 i sko storlek och att utbudet inte är så stort. Ni har alla era liv framför er och var glad för det ni har. Familj och vänner kan man verkligen inte köpa för pengar och det är det som är det mest värdefulla vi har i våra liv.
Hanna vill jätte gärna gäst blogga på Söndag det blir då dagen efter hennes PROM. Så vänta tills jag har lagt in hennes PROM kort så kan ni bombadera henne med frågor efter det.
Själv preparerar jag mej inför Svenska Skolans Fundraiser som i år kommer att bli hemma hos oss. Idag köpte jag en sprillans ny klänning. Håll utkik efter den, partyt är på fredag.!!!!
Fyra särskrivningar. Hurrrrr. Avsaknaden av punkter och komman var ju också trevliga. Lär dig skriva, kvinna! Det jag markerat med fet text var nog också det roligaste jag läst på länge! Inte bara för den jävligt korkade meningen bakom den, utan också för hur den var formulerad. "Storlek 42 i sko storlek". Här har ni den om ni vill få er ett gott skratt: http://blogg.amelia.se/maria-montazami/
Det är nog en synd att sitta och uggla på hennes blogg. Får nog ta och lova mig själv att aldrig göra om det. En gång är ingen gång.
Jävlar det är roligt att dissa folk.
Ett år kvar....
Ni ska jag göra klart IA:n och sen är jag nöjd med dagen.
S O M M A R L O V!
Jag ryser.
Awesomeness, som Jennifer alltid säger.
Jag skrev tre prov idag och de gick faktiskt bättre än förväntat. Det kändes lite som Mocks light... Nu är det bara en dag kvar för mig att släpa mig upp klockan 07.30 för att gå till biologin och sen är det SOMMARLOV FÖR MIG! Blommor, solsken och utomlands. Idag kom även Anna hem från utlandet. Nästa gång följer jag med! Vart vi nu hamnar får vi ju se! Skottland? Italien? Irland? Spanien?.... Madagaskar?
Nu till IA:n, once again.
Om jag minns rätt ser klänningen ut ungefär så här:

Man bör dock inte förlita sig på mitt minne. Det har svikit mig förut, om jag säger så.
Du behöver inte läsa detta. Det är helt onödigt. Som sista veckan i skolan.
Jag kan inte sluta sjunga här i min ensamhet till vilken låt som helst från min lista som än ploppar upp på spotify. Det kan inte vara kul att bo med mig. Verkligen inte. Jag håller faktiskt aldrig käft. Ibland pratar jag med mig själv också... Ganska ofta faktiskt. Jag tror mina grannar hör mig ganska ofta... De tror väll att jag har någon här, men inte då! Just me.
^^
En myra på väg upp till taket. Undrar vad han gör när han inser att det inte finns något av intresse där uppe... Det är lite som livet. Va fan är det vi klätrar mot egentligen? Ingen vet.
Firande
Nu ska jag fortsätta firandet med att skriva på IA:n. Yeeeeeey.