Mitt liv kretsar just nu kring skolarbete. Yes! Ingen nyhet kanske men det känns värre än vanligt... Men jag tror mig ha en plan för restrerande terminen. Men på fredag blir det Johnossi och sedan 18-årsfest. Ser fram emot det! Jajajaja.

Är lite mer än lagom deppig och lyssnar på Megalomania. När hinner man andas? Jag vill hacka upp papayan jag köpte förra helgen, men den är fortfarande omogen. Skitsöndag.

Jag har druckit glögg i helg precis som alla andra. När jag var liten blandade jag ihop "glögg" och "grogg". När jag var sisådär tre, fyra år frågade jag: "Mamma, kan jag få grogg?".

That I don't know.

You said that I am one of the few true.
That I am the past and thereby the future.
You revealed something in you that I did not know of.
Maybe just a notion soon to pass.

I do not know. How could I tell?
Your eyes were to far away.
So this is what it feels like?
What I used to imagine.

Maybe old dreams should stay where they are.
One can only wait and see.

Humorn är på topp. Lavemang. Hahahaha. Tänker på filmen Drakula - död men lycklig. Den är sjukt bra fast än den är från 1995!

Det är alldeles för kallt. Alldeles för kallt för att inte gå i ide.

Jag är ju lite förkyld...



Fast mest av allt är jag klantig. Jag har inte haft någon bra kväll.

Jag låste just ut mig själv. Det är -20 grader och jag har varit på ett spinningpass. 30 minuter. Inte kul. En snöboll på min kära grannes ruta löste saken. Hur fan kan vi bosätta oss här uppe egentligen? Det är ljust i cirka 5 timmar om dagen och kylan är förlamande. Fy. Hit borde man bara komma på semestern och inget mer. Mina fingrar är helt sjuuukt kalla. Tack kära dator som återupplivar dem igen.

Vuxna flickan! Grattis på dig Måsen!

Ibland kan det väll vara okej att ta egobilder? Om man ser ut som ett UFO tycker jag att det är det.




Ibland får jag lite ryck... Jag gillar ögon. De fascinerar mig. Nu ska jag iväg och köpa glödlampor och dasspapper! Peas out!

Det är inte kul att sova till 12; det börjar ju redan mörkna! Fy, Fy och fy. Men nu är det bara en vecka tills 1:a advent! Då blir det ljust inne i lägenheten i alla fall, för jag är ju ganska grym på att julpynta. Tavlorna slås in i juligt presentpapper och snöre, soffans svarta klädsel byts ut mot en vit och röda gardiner hängs upp. Det blir en massa glitter och julgranskulor överallt och de gröna kuddfodralen, den vit-bruna pläden, julstjärnan, juldukarna och julprydnaderna åker fram. Vad gör man inte för julkänslan? Jag måste baka pepparkakor i år också och göra nejlikeapelsiner så det luktar gott.

Tänk vad fint om jag hade tagit hit en julgran. En liten en. Nå hade jag kunnat klämma in den någonstans.... Brevid soffan eller bokhyllan eller på frysen. Men jag vill ha en riktig gran. Vart tusan ska jag lyckas smuggla med mig den ifrån? Aaah, det blir lite svårt. Nä, ingen gran för min del.

Har varit väldigt omsluten av denna bok idag - på ett bra sätt. En bra sida om den: http://www.wuthering-heights.co.uk

Jag kan inte vissla! Jag har kunnat vissla men nu går det inte? Vad tusan? Vad är det för konstigt symptom? Jag pressar läpparna mot varandra och blåser men inte fan kommer de nå ljud. Gudis vad knäppt.

Jag hoppas jag slipper min enda lektion imorgon. Det hade varit så gööööööööööööött. Min att-göra-lista är väldigt full och jag är ändå hyfsat taggad. Vad hände? Var det all c-vitamin månne? Det enda som jag verkligen inte ser fram emot är risk 1:an som jag ska på imorgon. 4 timmar. Yesss.

Har jag nämt att jag hatar att vara sjuk? Jag ville ta mig en liten tupplur eftersom jag hade ett hål och lyckades då sova mig igenom hela håltimmen, lunchen och början på historielektionen. Jag behöver inte detta.

Jag dunkar mitt huvud i Jane Austens "Stolthet och Fördom" i takt med klockan. Förbannelse! Jag ska nu byta bok till Emily Brontës "Wuthering Heights". Den ska också bankas in i mitt huvud till på onsdag och jag har över 100 sidor kvar. Lååångt över 100 sidor.... Undrar hur det kommer sig att lag alltid lyckas somna med näsan i denna bok. Hmmm.

Undrar vad som händer om man överdoserar C-vitamin... Hmmm... Om än ovanligt så kan det leda till njursten och diarré.

Jag minns de dagar då jag gjorde det jag skulle. Nu för tiden gör jag ingenting fast än jag har mer att göra än någonsin. Principen "Just fucking do it and then you're fucking done" (Elena Zorina 2009) fungerar inte för mig. Inte över huvud taget eftersom jag är en jäkel på att skjuta upp allt arbete till timmen innan det ska skickas in. I stället tittar jag tv och klipp på internet eller spelar något patetiskt men ack så underhållande och beroendeframkallande spel på newgrounds. Jag vet inte hur många klipp jag har sett i helg, men jag skulle gissa på runt 30-40 stycken eftersom jag sett om vissa flera gånger. Jag såg även första Sagan om Ringen-filmen igår och jag har klarat ut ett hyfsat svårt nördspel. Min helg ungefär. "Va Fan?!" kan man ju tycka. Hur ska exams gå egentligen?

Detta är ju roligt i alla fall. They all hated me....



...and they are all dead. Mahaha.

Roligt med Voldemort och co.

Harry Potter and the Sorceres Bone

Harry Potter and Victoria' Secret part 1

Harry Potter and Victoria' Secret part 2

Harry Potter and the Prisoner of Sequels

Twatlight

Twatlight 2

.. och (får mig att tänka på [Scrubs])

Fancy

När jag inte vet om jag orkar försöka något mer. När jag tror mig ha gett upp; har jag det då? Nej, nej... Det är bara så det verkar för en stund. Jag kommer se ljuset igen och komma tillbaka med tron att man har en helt "ny" syn på saker och ting. Att jag är mer harmonisk än någonsin. Ändå går det så småning om utför igen och jag hamnar i min privata bunker. Allting går i vågor. Upp och ner och fram och tilbaka. Det går ju inte att bara bestämma sig att "Så här är det. Det är så här det ska vara och så här kommer det att vara.". Världen är inte byggd så. Människor är inte konstanta, förutsägbara eller pålitliga. Vars hittar man manualen? När det nu är på det sättet så finns det ju inget att stå på. Inget att luta sog mot. Upp och ner går det. Upp och ner och varenda svacka är det samma gamla mönster som upprepas. På botten är jag apatisk. Mörkare tankar finns det även fast jag är en väldigt logisk och resonabel människa. Men sen slingrar jag mig hit och dit för att sedan till slut komma upp igen och tänka "varför ska jag alltid överanalysera allt? Det var ju inte så hemskt som jag trodde att det var.".

Jag hatar när jag inte förstår saker. Jag hatar det vad det än må handla om. Jag hatar att när jag försöker och försöker och försöker utan något lyckat resultat. Jag försklarar dessa misslyckandet genom att finkamma varenda vrå och peka på minsta skavank. Känslan av att perfektion är det enda som duger är mig inte obekant. "Bra jobbat. Du har lyckats med att misslyckas ännu en gång." Men vad ska man tro när det inte finns några bevis för att ens möda gjort någon skillnad? Om det inte syns eller märks är det ju omintetgjort. Ibland kan det ju poppa upp något. Ett ord eller två. Men det finns allt för mycket motsägelser för att det ska väga in. För många för att det ska göra något långvarit intryck i min hjärna. En illusion av väggar.

Förväntar man sig aldrig något blir man aldrig besviken. Då kan man ju bara bli positivt överaskad. Det är sant och att tänka så är ett sätt att överleva, men ett väldigt pessimistiskt synsätt. Det är ju inte konstigt om man blir deprimerad. Men man kan ju inte lita på något. När man blir nedslagen gång på gång så gör det för ont att inte vända sig bort till slut. Då till slut, stå jag där i vinddraget, innåtvänd och övertygad. Lika naivt som alltid tror jag att det tillståndet kommer att bestå och jag accepterar det. Jag finner lugn. Men se då är det något litet patetiskt som lockar mig ur mitt skal och inger mig med de där varma känslorna igen och allting är bortglömt igen. Nytt kapitel. Japp! Men det där jävla kapitlet har jag skrivit redan. Många gånger. Jag är leds på det och dess uppenbara uppbyggnad. Inget verkar ju bli annorlunda även om jag byter beteende, tankar eller miljö. Vemod är en cirkel eller en åtta. Molande och jävlig och utan slut.

Jag är sjösjuk.

Har haft en liten revelation idag. Ingen rolig en. Sad but true.

Det är sex veckor kvar till jullovet. (Ja jag sitter redan och längtar fast än jag just varit ledig i över en vecka.) Jag tror att jag ska träna som tusan dessa sex veckor. Varenda dag helst i alla fall en liten stund. Jag behöver detta för jag har blivit förbaskat slö på sistone. Spinning och core blev det idag i alla fall o

Min fina palm ser också ut att ha dött efter en vecka utan vatten. Jag hoppas på att kunna återuppväcka den, men jag tvivlar starkt på det.

Har fotat lite under lovet. Inga speciella bilder, men ändå.





Söt hund. : )

You taste like sunshine dust.

Har spelat lite "the impossible quiz" på newgrounds... Good oul times.... Har lite hjärtklappning ännu. Beware; not for the faint hearted.