Mina fötter gör lite ont, men jag köpte i alla fall nya joggingskor idag. Råkade he paj högra sulan när jag skulle sparka till stänkskyddet på cykelns framhjul. Jag fastnade då med gummisulan i ekrarna medans jag cyklade och de sliceade upp halva sulan. Lite klantigt; men men, skorna var ändå tre år gamla.

Imorgon kommer jag att få sluta klockan 16.00 och då blir det raka spåret till Boden. Jag bör vara framme ungefär sju och då är det bara att fräscha till sig och dra till Jennifer på lite rajtantajtan. Det ska bli awesome.

Men vänta nu... Jag fyller 18 om några timmar. Det som alla går och längtar efter. Det som jag längtat efter så långe. Som om 18 år levda vore något speciellt. Det är inte riktigt som när man levlar i spel. Inte kommer jag att känna mig någe annorlunda den 12:te jämfört med den 11:te. Jag är bara en dag äldre. Jag är bara en dag närmre min död med färre andetag kvar att ta. Färre morgnar att vakna till, färre nätter att sudda ut. Färre allt. Men jag är ju ung. Livet har ju "bara börjat" för mig. Hur vet folk det egentligen? Jag kanske har levt mer än halva mitt liv redan. Jag kanske dör imorgon. Ingen vet; det är det läskiga. Om man hade kunnat räkna ner istället för upp hade man nog varit mycket tacksammare med allt. Det hade ju behövts med tanke på allt vi tar för givet i detta i-land. Kanske det hade vait ännu läskigare att faktiskt veta när man ska dö. Att veta att man kommer att dö om 17952 dagar skulle nog skapa mer dödsångest än något annat. Kanske det är bäst som det är; ingen vet.