Väggarna faller
Jag hatar när jag inte förstår saker. Jag hatar det vad det än må handla om. Jag hatar att när jag försöker och försöker och försöker utan något lyckat resultat. Jag försklarar dessa misslyckandet genom att finkamma varenda vrå och peka på minsta skavank. Känslan av att perfektion är det enda som duger är mig inte obekant. "Bra jobbat. Du har lyckats med att misslyckas ännu en gång." Men vad ska man tro när det inte finns några bevis för att ens möda gjort någon skillnad? Om det inte syns eller märks är det ju omintetgjort. Ibland kan det ju poppa upp något. Ett ord eller två. Men det finns allt för mycket motsägelser för att det ska väga in. För många för att det ska göra något långvarit intryck i min hjärna. En illusion av väggar.
Förväntar man sig aldrig något blir man aldrig besviken. Då kan man ju bara bli positivt överaskad. Det är sant och att tänka så är ett sätt att överleva, men ett väldigt pessimistiskt synsätt. Det är ju inte konstigt om man blir deprimerad. Men man kan ju inte lita på något. När man blir nedslagen gång på gång så gör det för ont att inte vända sig bort till slut. Då till slut, stå jag där i vinddraget, innåtvänd och övertygad. Lika naivt som alltid tror jag att det tillståndet kommer att bestå och jag accepterar det. Jag finner lugn. Men se då är det något litet patetiskt som lockar mig ur mitt skal och inger mig med de där varma känslorna igen och allting är bortglömt igen. Nytt kapitel. Japp! Men det där jävla kapitlet har jag skrivit redan. Många gånger. Jag är leds på det och dess uppenbara uppbyggnad. Inget verkar ju bli annorlunda även om jag byter beteende, tankar eller miljö. Vemod är en cirkel eller en åtta. Molande och jävlig och utan slut.
Jag är sjösjuk.
Förord: Om du känner att jag babblar på, så kanske du inte vill fortsätta läsa, ty jag babblar på genom hela kommentaren. Ibland är jag inte ens säker på varför jag säger vissa grejer. Det finns viss risk för missförstånd. Om det är något som verkar elakt får du fråga, så att jag kan förklara. ^^
Jag tycker att du är mycket stark. Du har massor med press på dig för att göra saker bra. Folk säger till dig att du är bra på allt och så vidare, men det är inte för att vi tänker att du är övermänsklig och ska kunna göra allt, annars är du ett misslyckande (även om du kanske känner ågot liknande själv). Tvärtom, jag vet att du är en människa och det är därför det är så otroligt att du klarar av det. Det är därför jag sagt till dig att du är bra på allt. =) Även om jag förstår att du inte kan allt, så är du bra på mycket. Och det kommer av träning och mänsklig nyfikenhet över lärdom.
Om du kanske inte kan göra en uppgift så är det inte för att du är ett misslyckande, det är för att du helt enkelt har stött på någonting som är svårt. Allting måste inte vara lätt. Men man vet det inte själv, man identifierar sig genom smartheten och har man inte den, vad är man då? Så tänkte jag i högstadiet (ja, jag har räknats som en av de smartare en gång i tiden. ;) ). Du kanske inte tänker så, jag vet inte. Vad jag försöker säga är att ingen är perfekt. Absolut ingen. En person kan vara perfekt i någon annans ögon, men då handlar det allra oftast om kärlek... Perfekt är individuellt och jag tror att om du kanske ändrar perspektiv på vad som är perfekt så kommer det att bli lättare för dig.
Men jag vet inte vad jag ska säga för att hjälpa dig att krascha in bilen i väggen och traska ut ur banan (när du skrev åtta såg jag framför mig en leksaksbilbana). Fast det kanske är det man måste göra? Ta en helvändning, bara bli fri och göra vad man vill? Men det är bara gissningar. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig, men jag har inget svar. Men jag vill att du ska vara glad för att jag tycker att du är snäll och en jättebra person. =) Förlåt för meningslösheten av detta inlägg, men jag ville säga något.
Egentligen har nog Marika sagt det jag tänker säga, men jag drar en kortare version bara:
Du har för höga krav på dig själv Carro. Du vill alltid lära, och det beundrar jag dig. Men, man kan inte lära sig allt. Speciellt inte om det kostar en orken och livsglädjen. Tagga ner, ha inte så höga krav på dig själv. Andas. Tillåt dig att slappna av och unna dig något någongång även om du själv inte anser dig vara värd det! Det är hemskt viktigt.
Ha inte för höga krav på dig själv, det kan bli så fel. (Här talar jag av egen erfarenhet) Man måste inte bevisa saker för sig själv hela tiden, ibland måste man se, och vara stolt över saker man redan utfört. Gör det oftare, för du är en jävel till tjej! <3
Oj, den var från mig. Hade lite för bråttom att posta bara :)