den 20 februari 2009

JAG ÄR SÅ ARG :@

Carro är irriterande och jag vill slå någon riktigt jävla hårt.

GE MIG EN NAZIST ELLER EN JÄVLA IVIKARE, NU!

Upplagd av Elena kl. 03:33    3 kommentarer



HerrKantarell sa...

Hahahaha, hahah! Förhoppningsvis har
humöret svängt så du är glad på måndag
igen och arg då du tagit ledigt. (Så vi slipper
hemskheter som att du slått ihjäl Carro)

den 20 februari 2009 08:36


Elena sa...

Haha det skulle jag aldrig kunna göra. Eller,
jag skulle kunna.. men inte vilja, för hon är
för söt ;)

den 20 februari 2009 08:45


jenkZ sa...

Åh vad gjorde den där irriterande lilla... ja du
vet ;) Snälla, säg att hon gjorde något riktigt
jobbigt så vi har rätt att pakta mot henne (jag
har rätt sen gårdagens "du blev dissad, du
belv dissad, du blev dissad" när jag höll på
att börja lipa av pms)

den 20 februari 2009 10:48



fredag, februari 20, 2009

fredag, februari 20, 2009

Den lilla jävla Carro dvärgen fick mig att smyga in i tvåornas
klassrum, smussla ut en kaka med chokladkladd på så att jag skulle
få tillbaka en liten svart och VIKTIG grej hon tagit av mig. Och vad
fan hade hon tagit? Jo, en liten ihålig plasttärning värd typ 50 öre.

Skrivet av HerrKantarell kl. 12:34    2 läsare har kommenterat


Av glädje..

Elena har varit butter idag, på allt och alla, människor i överlag. Och Carro.
Haha. (...)

Skrivet av HerrKantarell kl. 18:19    3 läsare har kommenterat



Dwarfs

Började nyss lipa av skratt när jag läste Amandas blogg! (http://herrkantarell.blogspot.com)
Jag citerar: "Den lilla jävla Carro dvärgen...."

Underbart sätt att referera till Carro! UNDERBART!
Elena tycks också vara bitter över dvärgens beteende i veckan och vi ska inte ens gå in på min åsikt.
Eller jo. Efter två minuter av grupptest med Carro igår sa jag "Jaha, två minuter och jag vill redan banka in
pannbenet på dig, starkt jobbat"

Jag hoppas att ni förstår att det är med viss ironi, men samtidigt, dvärgen har varit ett pain in the ass i veckan, och jag såg hur hon njöt av det. Hon kommer däremot lipa när jag snor hennes yxa.

2009-02-20 @ 19:56:32    Kommentarer (1)


Postat av: Amanda

Ahahahahah. Jag hjälper dig med yxan! Som fan!

2009-02-20 @ 22:25:23

---

Detta är ett av mina starkaste bevis för att allt inte är som det ser ut. Alla gamla tvivel är nu som bortblåsta. Allt är inte som det verkar.
Jag har haft något på känn de senaste månaderna. Misstänkta blickar och ivriga viskningar har förföljt mig som mig egen skugga. Ögon, med uttryck svåra att beskriva.
Ja, det närmar sig nu. Tiden snart är inne. Spänningen i luften är påtaglig och vibrerar ut genom kylan in och i varje vrå. In i ben och in i märg. Ett surrande likt tusentals flugor samtalandes om världens alla bekymmer.
Mången gång har jag blivit lämnad av onämnd anledning. Ensam, helt plötsligt. Till en början lade jag ingen större vikt vid det. Jag antog mig vara lite seg och "efter". De må så vara att jag är seg, men det var något mer också. Något anorlunda. Ett sammanhang.
Flitiga små bin har surrat. Ja, de har surrrat ihop sig. Delat med sig av sina tankar och spunnit vidare på idéer. Aldrig inaktiva, även om det än så verkar. Det nästa är allt för dem. Det som komma skall.
De tror inte jag hör. De tror inte jag ser. Men de underskattar mig. Oo ja, de underskattar mig. Inte endast gravt heller.
De har tisslats och tasslats innan jag kommit. När jag sedan gjort entré har luften fyllts med en abrupt tystnat. Tystnad, men inte tomhet. Nej, nej.Tankarna fortsätter febrilt snurra i huvuden. Huvuden som aldrig slutar. De snurrar och de förökar sig, mångdubblas. Det går inte att undgå då de förljer varje steg jag tar.
Men jag vet. Ett och annat och allt möjligt. Jag vet.  Det som jag vet kommer jag aldrig glömma och vare sig de förstår det eller ej så vet jag.
Ett enda litet svagt snedsteg och de slår till. MInsta lilla spricka i muren och... och...ja.
Trotts att alla odds står emot mig och hela världen tycks ha vänt mig ryggen står jag ännu. Jag tänker inte ge vika. Tänker inte ge upp. Aldrig.
THEY'LL NEVER GET MY AXE!!!

Jag kan höra dem. Klart och tydligt. De viskar i hörnen. Det viskas om mig. Från alla håll hör jag dem. De tycks växa sig starkare. Fler och fler. Måste få bort dem. Bort... Nu.
De tittar mig. Deras hånande blickar som bränner svarta hål i min rygg. Måste bort innan....

De är här.