Det bidde inget Luleåkalas för min del, p.g.a. extra kostnader, sinande ork, en avsaknad av bra artister m.m... Det kondes inte värt helt enkelt. Men what the fudge! Jag måste ändå till Boden snart igen.

Idag var en stekdag och förutsägbart nog, så har jag stekt. Rumpfläsket blev till och med lite överstekt till slut... Aja, det har väll blivit brunt till imorgon, förhoppningsvis... Men inte klagar jag. I brist på annat at göra har jag fortsatt att kämpa mig igenom böckerna som vi fått från skolan till att läsa över sommarlovet. Angela's Ashes är den som upptar min tid för tillfället. En mer tragisk bok får man ju leta efter. Precis min smak.

Jag sänder härmed ut en liten tanke åt min kära Abna som hela veckan har varit fast vid kassan på Dollar Store. Mordiskheten som väcks mot alla gnällande tattare till kunder är helt normal. Jag vet hur det känns att ha tanter gnällandes kvalitet och snåljåpar frågandes efter mängdrabatt fast de med all säkerhet förstår att du, en ungdom och uppenbar sommarjobbare inte har någon som helst kontrol över någonting vad gäller varor eller priser. Håll ut! Spara allt hat och alla mörka tankar till det sista dagarna då du kan ta ut dina agressioner utan att riskera desto mer. Det är mitt tips.

En sista sak också. Alla jävlar som håller på att säga att sommaren redan är slut; shut your pieholes! Ffs, det är ju inte ens augusti än. Jag tycker fan att augusti brukar vara finast vissa år. So zip it! OK?

Ett litet stycke som aldrig sitter fel... Introt sitter rakt i magen. Sen måste jag ju börja ladda inför okober :D (kunde inte hålla mig, men en får räcka...) Jag har inte riktigt förstått att jag äntligen kommer att få se dom.

Tja, det är väll dags för en liten uppdatering på den fronten antar jag... För några veckor sen satt jag och hon och tittade på Lejonkungen. Alla vet ju vad den handlar om. Men i alla fall. Ibland så kan man bara inte hålla sig för skratt  när Sara kommer med lite mindre smarta kommmentarer (inte för att jag försöker heller, men...). Någon gång under filmen så var det någon i filmen som började gråta och då säger hon något i stil med detta: "Inte kan ju djur gråta".
Hela filmen har ju som handlat om mycket intelligenta, pratande djur, men det var gråtandet hon tyckte var orimligt.

Någon dag senare såg vi också uppföljaren Lejonkungen 2. Som alla vet så träffar man ju Timon redan i första filmen. I andra filmen är han också med. Då kläcker ungen ur sig något i stil med detta: "Inte visste jag att surikater blev så gamla"
Behöver jag säga något mer?

Hon har dock ett fantastiskt minne för datum. Hon kommer t. ex. ihåg att sist hon åt räkor var den 10 mars 2007. (Hon hatar räkor). Frågar man när hon gjorde sit första matteprov i sjuan eller något liknande så säger hon i alla fall på ett ungefär när det var. Till och med vilken veckodag. OMG. (Med denna sista faktagraf tänkte jag utjämna intrycket av henne. Lite i alla fall...)

Jag köpte en bok för nogon vecka sedan. Hmm, en bok, tänker du. Vad kan det vara för någon bok? Få se nu, Carro, hon är ju som hon är. Hmmm...

Detta är vad boken innehåller:










Boken heter: Får man skratta åt det här? och är skriven av en islänning. Jag älskar texten om författaren på baksidan:

"Hugleikur Dagsson är från Island. Vintertid på Island skiner bara solen i tre timmar.
 Sommartid går solen aldrig ner. Islands nationaldryck kallas för Black Death.
 Islands nationalrätt är jäst hajkött. På Island är den här boken en best-seller.
 Det du borde fråga dig är: Får man skratta åt det här?"

Klart jag köpte den. Detta är ett smakprov på precis hur jävla bitter och sjuk humor jag har. Men vad gör man?

Vad har då hänt under mitt lov? En hel del, men ändå inte så mycket. Som vanligt ett underbart, kristallklart svar. Nä, men bitterhet åt sido, nå har det varit en fin sommar. Och den är ju inte över än heller. Visst, solen tar väll allt mindre nu när vi går in i Augusti, men jag själv blir ändå inte brun, hur mycket jag än solar, så spela roll?

Det enda som jag är lite stolt över som jag har åstadkommit i sommar är först och främst att jag tog mig genom sommarjobbet utan att först frysa bort och sen kokas sönder mitt i allt blomstergöra. Vad gör man inte för pengar? Sen har jag faktiskt cyklat 7 mil förra tisdagen och 8.4 mil i söndags. Sedan tar det liksom stopp. Något mer anmärkningsvärt har jag väll inte lyckats med, än i alla fall... Jo, jag har klippt av mitt äckliga hår! Det finns även andra saker som man kan säga att jag har klippt av eller bort eller ja, va fan som helst.

Bra saker: I helg blir det LK med i alla fall Elena och Amanda. Kul, kul. Jag är inte så mycket för smileysar i blogginlägg, men hade jag varit det, hade jag satt ut en sisådär tre stycken här. En annan väääldig trevlig sak som inträffar i höst, den 24 oktober för att vara exakt, är en MUSE-konsert i Stockholm på hovet. Och jag kommer att vara där. Här hade jag satt ut femtioelva smileys om jag inte hade varit som jag är. Fy faaaaaaaan så gött. Någonting att längta efter, sannerligen. Det är helgen som inleder höstlovet, så det är ju inte precis någon brådska hem från Stockholm. Jag blir så glad.

Ja, alla barn. Jag saknar er väldigt mycket. Snart så är vi där igen, kallsvettandes och ångestfyllda i snöslask och mörker, med i alla fall tillsammans. Denna låt är denna sommarens låt för mig. Om och om och om igen har jag lyssnat på den... Beware!