fråga: Hur låter Jennifers imitation av början på gitarrsolot i Bohemian Rhapsody?
svar:                   -Bpooffh!


Biblotek är roliga. Speciellt när man har en 2,3 kilos historiebok att vada igenom. Sen var vi ju fyra pers också = Tillsammans nästan 10 kilo historia... Efter ett tag stack Elena iväg en sväng och vad säger då Jennifer när hon kommer tillbaka? Jo; Elena, hörde du vad vi pratade om när du var borta?
Ibland undrar man ju om hon ljuger när hon säger att hon är naturlig brunett... (No offense...)

Denna video ger mig en massa flash-blacks från sommarlovet. Så flummigt och bra!
Fondue, mmmmmm...




Bara som en slutlig liten kluring; varför är detta inlägg lite modernistiskt?

Den som kommer på det kan jag bjuda på en nötkräm, eller nått....

Jag måste bara får säga en sak... JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! Fy fan. Fyyfan. Det bidde ju en jävligt lyckad helg trotts allt. I Svappavaara (En öde by mellan Gällivare och Kiruna). Våra kära motståndare (som vi för övrigt krossade) Strömnäs, Malmberget och framför allt Kiruna: you can kiss my blue butt! Bokstavligen. Jag har nämligen ådragit mig två stora blåmärken på min rumpestump och förutom dem har jag ca 33 stycken extra blåmärken, skrubbisar och klösmärken på både armar och ben... Men vem fan bryr sig om lite skråmor efter en vunnen final mot lapplisorna från Kiruna. De jävlarna fick gott rida hem på sina renar med endast ett silver. Ha! Skadeglädje, fy fan. Inget varfyllt sår i hela världen hade kunnat rubba detta leende. Inte då! Tänker inte demonstrera stjärten, men armarna kan man dock kanske få se, om det är någon som inte skulle tro mig.

Denna vecka har varit fruktansvärt bra. Jag har varit pigg och glad, sluppit lektioner och de lektioner som jag har haft har varit rätt så lugna. Mitt kylskåp är fullt för första gången i våran gemensamma historia och jag har tillåtit mig titta på jävligt mycket [Scrubs]. Till och med mitt sociala engagemang har uppgraderats på flera håll. Amazing! Det är därför jag blir lite orolig när jag tänker på att vecka 13 (ironiskt nog ett s.k. otursnummer) tar slut om cirka 30 minuter. Även tanken på litteraturhistorieprovet som vi ska ha på svenskan i morgon, som jag inte har hunnit plugga desto mer på på grund av DM:et, tvättider etc. väcker ett visst gnagande inom mig.. Jag hade kanske behövt lite flyt även där, men va fan, man kan inte få svinbra betyg på allt! Det är säkert bara nyttigt för min överambisiöst späckade och stressade hjärna att förstå att världen inte rasar samman av ett betyg lägre än VG+. Hehe... Fy fan för mig.

Men vem vet, turen kanke sitter i ett tag till. Det har ju faktiskt snöat i både Boden och Gällivare och temperaturen har sjunkit under 0-sträcket igen. Alltså finns det ju fortfarande hopp för lite fin skoterkörning under påsklovet, som turligt nog närmar sig med stormsteg. Allstå, det är något med mig och långa inlägg. Kan inte motstå det...

Dagens uttryck: Fy fan

Livet är hårt, sa bonden.
- Grymt, sa grisen.

- Vad sa salladssåsen när du öppnade kylskåpsdörren?
- Please close the door, I'm dressing.

Man ska inte kasta bävrar i timmerhus.

Där ser man, sa den blinde till den döve när den lame skulle cykla.

Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.

En bildekal:
- RÄDDA SKOGEN! Ät en bäver.

En sann gentleman är någon som vet hur man spelar säckpipa, men låter bli.

Bränt barn luktar illa...

Om inget hjälper - prova våld.
Om inte det hjälper - prova ultravåld.                        (Officiellt motto i Hakkas skola)

Funkar bäst om man är övertrött och speedad på socker

Ja, nu börjar House snart. Yey! Jag har börjat bli rätt så beroende av TV-serier. Men det är nästan alltid något bra :) För utom på lördagar...
Detta blir mit kortaste inlägg någonsin. Tänkte pröva det också, med tanke på att det senaste inlägget såg ut som en tegelvägg.... XD

Idag skulle jag ju med tåget från Gällivare till Boden och jag var tvungen att vakna kl 5.30. OMG! Amanda, nu förstår jag hur du har det varje dag. Varje dag! Jag förstår inte hur du orkar! Hang in there buddy...

Ja, men tåget gick 7.08 från Gällivare och som alla andra måndagamorgnar så var det mycket folk. Jag hade bokat en fönster plats i vagn 64, plats 31 för att vara exakt. Bredvid mig hade en kvinna i 30-årsåldern bokat en plats. Vi skulle alltså vara grannar i de kommande två timmarna som jag skulle spenderade på tåget. Där satt vi då i godan ro och väntade på att konduktören skulle kolla våra biljetter. Jag hade inget att göra, så jag ögnade igenom folket som satt omkring oss, just for funzies. Det var det vanliga; en mamma med unge, några medelålders män, någon gamling och tyvärr ingen yngre människa som var värd besväret att titta på.

När jag tittat genom mig alla var det bara min granne kvar, så jag slängde en blick på henne också. Hon märkte detta och innan jag han rikta om blicken tittade hon tillbaka på mig och log ett strålande leende. Hon log.
Hon hade ingen direkt anledning till det. Jag hade inte sagt något snällt till henne eller gjort något, men ändå log hon mot mig. Det var inte ett av de där fejkade leendena som man stöter på varje dag som inte betyder något. Det var inte ett artigt leende som man ger någon som just hjälpt en med något. Nej, det var något annat. Jag blev så fashinerad av hennes reaktion att stirrade på henne i någon sekund innan jag kom på mig själv och vände ner blicken.

Min första reaktion var; AAAAAAH!! Jag menar, en människa som smilar mot en annan människa helt oprovoserat. Vad för sorts sjuk hjärna måste gömma sig bakom det pannbenet?!! Men, när jag tänkte efter så var det inget psycho-leende jag just bevittnat. Det var bara ett "riktigt" leende. Ett vanligt leende. Ett leende utan varken anledning eller baktanke. Efter ett tag tar hon fram en bok och en penna. Jag sneglade lite diskret åt höger för att se vad det var för bok och vad får jag se? Jo, en engelskspråkig fysikbok. Jag kände genast en samhörighet med denna kvinna som precis som jag måste streta igenom fysikens lagar på engelska. Detta funderade jag på tills jag somnade in av det sövande skumpandet från rälsen.

Jag vaknade sedan av konduktörens röst som konstaterade att nästa hållplats var Boden. Yrvaken och blev lite smått stressad slängde jag en blick mot min granne igen och vad fick jag se? Jo, det där leendet igen. Hon frågade om jag skulle av här och jag svarade "ja". Hon reste sig genast upp och lät mig gå förbi obehindrat. Jag lyckades pressa fram ett litet "tack" och skyndade sedan iväg mot en av utgångarna med alla väskor.
 
På vägen hem från tågstationen blev jag lite överväldigad. Solen sken och värmde. Asfalten hade smällt fram och gjorde att min hjulväska rullade på obehindrat. Fåglar kvittrade. Jag kunde inte hindra vårkänslorna. Det gick inte. Men ändå, är inte mars lite väl tidigt?

Det har harit en bra dag idag. Faktiskt. Ett ärligt leende av en främling, det är inte något man upplever varje dag inte. Tack, du kvinna på tåget! You made my day! Jag lyckades till och me bryta mig ur gråskalan i dagens outfit. Mina damer och herrar; en lila kofta! Jag menar det. Lila. (inte ens blå...)

Progress, ey?

Idag när jag satt och tittade tv i godan ro var det två förtjusande damer som våldgästade mig. Ja, och eftersom Jennifer är Jennifer fanns det ju en baktanke med hela besöket; de skulle fixa mitt hår, som hon tjatat om i dryga månaden. Så det var bara att lyda och sitta still. Vad skulle jag göra? Hade inget val.

Men, i alla fall så antog Jennifer hårutmaningen och Sara sminkade fejjan på mig. Ja, jag vet inte hur det kommer sig, men det är inte första gången folk har våldstylat mig. Det måste ju betyda att de inte orkar se mig som jag själv "fixar" mig. Hrm, det är ju kanske det jag inte gör, men vars hittar man orken när det är helt hopplöst ändå?
Men i alla fall! Det blev väldigt fint och jag är väldigt tacksam. Tack, jäntor små!

På tal om hår...

           

Jag har ju faktiskt haft långt hår en gång i tiden. Tänkte bara bevisa det. Vänstra bilden är taget för typ 10 månader sen. Jävlar vad mycket hår! Jag får mardrömmar! Det fastnar och har sig. Nä, inte min grej nå mer inte.

Sen har jag ju haft blått och kort hår. Tänkte bevisa det också. Högra bilden är tagen någon dag in på förra sommarlovet:
Ja, det var de lyckligaste hårdagarna jag någonsin haft. Kort och blått. Blir lite nostalgisk när jag tänker på det. Underbara färg! Varför lämnade du mig?!
Det roliga är ju att jag har kvar sån där färg... Vem vet vad jag hittar på om jag blir lite impulsiv i helg... Tänk vad skönt att snagga sig. Jo, fan.

Till en början var jag tveksam till att idas utföra en så uttjatad blogggrej som en lista, men efter att Jennifer bjössat på pengar till den mango som jag suktat efter jag vet inte hur länge, ändrade jag mig.

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det? ...att bryta ner den telepatiska förmågan. (Den som kan gissa sig till vilken bok det är belönar jag fanimej med en tia. Gissa på bara!)

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid? En knubbig kaktus i lekakulor.

3. Vad såg du senast på TV? Hundcoachen.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är? 17.30 kanske. Ooops! Fan vad tiden flyger!

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu? Väggklockan, min grannes tunga hälar och frysens hemtrevliga surr. (Det är dock inte lika hemtrevligt om den står bredvid sängen.)

6. När du senast var ute, vad gjorde du då? Jag prommade med Jennifer från Coop, ytterst nöjd och belåten med en mango tätt tryckt mot hjärtat.

7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökningen? Min mango.

9. Drömde du något inatt? Jo, men vad det var om vettefan. En jävligt stark regnbåge kommer jag ihåg och jag har en stark känsla av att vi var någonstans i en skog. I Dokkastrakten skulle jag gissa. Vem jag var med minns jag inte. Jag slog upp regnbåge i mitt drömlexikon och så här står det:

   "Att se en regnbåge i öster är ett gott omen för de fattiga
och de sjuka, för det betyder pengar och återvunnen hälsa.
Att se en regnbåge i väster är ett gott tecken för den rike
och ett dåligt för det fattige. Drömmer du att du ser
regnbågen rakt ovanför ditt huvud, kommer din
livssituation försämras.
    Om du drömmer att du ser en regnbåge väntar en resa.
det kan också vara ett förebud om goda nyheter. Har du
en hjärtevän kan du efter en sådan dröm räkna med att
du blir lyckligt gift och en framgångsrik familjeförsörjare.
Bäst lyckas du om du gör affärer med utlandet."

Jag kan ha sett den i öster faktiskt om den var vart jag tror den var och eftersom jag är både fattig och sjuk är det ju bra. Jag reser ju ganska mycket så nå visst väntar mig en resa snart. Goda nyheter är ju alltid bra, men någon hjärtevän har jag ej. Hjärtevän, vilket patetiskt ord.

10. När skrattade du senast? När jag skrev: "Dedikerat till Måsen". Måsen, fyfan vilket underbart smeknamn.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu? 3 landskapsakvareller, två skogsbilder, två biler på Bamse, en klocka och en fläck som jag inte ens vill veta vad det är.

12. Har du sett något konstigt på sista tiden? Förutom spegelbilden av mig själv så såg jag en och annan snygging i Gällivare. Gällivare! Jag menar det...

13. Vad tycker du om den här utmaningen? För att vara en utmaning var den inte speciellt utmanande.

14. Vilken var den senaste filmen du såg? The Matrix revolutions, pinsamt nog. Skrattade mig igenom slutet.

15. Om du blev mulitmiljonär, vad skulle du köpa då? Jag skulle bygga mig ett riktigt slott på ett berg någonstans i ödemarken och odla en gigantisk fruktträdgårt alldeles bredvid. Jag skulle också donera en stora summor till WWF och klimatforskning.

16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om: Jag är nästan helt och hållet känslokall. 95 % av gångerna när jag "visar känslor"  låtsas jag bara. Kan inte hjälpa det. Jag är också jävligt dålig på att stava och jag tror jag har en lätt form av dyslexi. (Teorin är inte helt utan grund. Jag har dyslexi i släken)

17. Tycker du om att dansa? Jo då, bara ingen ser på eller ser på och minns det sen.

18. George Bush? Who?

19-20.Vad ska dina barn heta, pojke respektive flicka? Ja, som pojknamn gillar jag Matthew. Som tjejnamn gillar jag Gwyneth och Reidun. 

21.Skulle du någonsin överväga att bo utomlands? JA. Jag överväger att flytta utomlands så fort som möjligt.

22. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten? "Du får ta hunden med dig in i himlen, ja" (Jag tror däremot att han/hon/det kommer gapskratta mig i ansiktete, säga: "Den var bra", och sedan snärta i väg mig till helvetets lägsta krets med ett tennisraket.)

23. Vilka fyra personer vill du ska svara på dessa frågor? Amanda, Elena, Angelica och Elijah Wood.


Mango, mmmmmmm...

...och med detta har jag roat mig med heeeeeeeeeeeeela lördagen :)
Ki-Kitty. Little Ki-Kitty. Little Ki-kitty....




Kíté no bite.



Fler videos med Mean Kitty :
www.youtube.com/TheMeanKitty
www.youtube.com/spmfilms

Sneezes sneezed: 19
Minutes spent searching for the last tea spoon: 26 (I’m suspecting that Jennifer in some particularly sneaky way has managed to kidnap it out of my kitchen drawer without me noticing it. Can’t find it anywhere!)
Number of times I've thought about going to Coop to buy a mango: 39 (Slemmigt men mättande)
Mangoes eaten: 0 (sad but true)
Pills popped: 0 (Those are only for weaklings)

Vaknade klockan 10.40 i morse av en febertopp och brottades med täcket i en halv minut innan jag lyckades ta mig ned på golvet. Där låg jag och kylde ner mig i ca 20 minuter. Efter intensivt TV-tittande lyckades jag ta mig till skolan på eget initsiativ. Bara för skojs skull liksom. Det slutade med att jag nästan tog livet av mig på idrotten. Feber + Basket= 7 liter svett. Man ska ta med i uträkningarna att jag inte bara var den sjukaste spelaren på planen, jag var den kortaste också. Lite självmordsbenägen? Så klart! Lyckades också få med mig drygt 4 kg kryddor och teer från skolan. Längtar verkligen efter att få gå sönder under den osande tyngden när jag ska släpa med det på tåget hem.

Väl hemma i min trygga lägenhet igen fick jag den värsta nysattacken jag någonsin upplevt, just när jag stod och sköljde av disk. Vattnet sprutade och snoret flög. Och mina kära luftvägar nöjde sig heller ej med 3, 4 rensningar. Neeu. Den fortsatte och fortsatte och fortsatte. Jag tror att det var delar av min hjärna som sprayades ut de sista två gångerna. 11 stycken. 11 fucking sneezes in a row! Bullseye! Jag förväntade mig helt seriöst att näsan skulle trilla av efter den persen.

Jag måste säga att trots vissa tvivel så var Wipeout ändå jävligt kul. Överdimensionella "ballar", stolta svenskar, galna norrmän, fjolliga danskar och ruskigt bra komentatorer. Men bästa av allt är ändå när folket kvaddar. Skadeglädjen är det bästa glädjen som sagt. Det är det ultimata programmet för den sjuke. Man kan skratta åt andras värk och olycka och tänka: det kunde ju ha varit värre. Fast för mig funkar det nog lika bra frisk som sjuk... Bitter finne som jag är. Till slut ställer jag alltid mig samma fråga; Vad skulle jag göra utan min kära telemundo?

Hero of the day: Jordgubb- & gräddte

Ja, jag är sjuk. (damn it!) När klockan ringde 7.30 vaknade jag med halsmandlar stora som mandariner och en förstoppad näsa. På grund av dessa komplikationer sjukanmälde jag mig och sov vidare till 11.00. Ha! Efter 11 timmars sömn kännde jag mig hyfsat utvilad. Bihålorna som redan dagen innan samlat upp var hade blivit ännu mer uppfyllda och därför gav min näsa ifrån sig ett jämrande "squiiiiu" varje gång jag drog in lite snor. Frukosten smakade inte mer än gammal havregrynsgröt utan varken mjölk eller sylt till fastän så inte var fallet. Det fick mig lite smått deprimerad.
Första titten i spegeln var väll inte heller någon större hit. Ansiktet jag såg var likblekt med en aning askgrå ton. Håret var lika platt och livlöst som vanligt och även det såg en aning gråare ut än vanligt. De små dimmiga grisögonen som stirrade tillbaka på mig var svåra att urskilja på grund av de blytunga ögonlocken. Under dem hade mina kära mörka ringar blivit om möjligt ännu mörkare. Näsan var stor och röd och lika potatisformad som vanligt och under den satt ett par flagniga nedåtpekande läppar. Yeeeeeeey.
Allt eftersom dagen fortskrider känner jag hur öronen stockas igen sakta men säkert och det enda jag hörde efter klockan 3 var brus, mumel och surr. På grund av att tre av mina fem sinnen var nedsatta parkerade jag mig i soffan och slog igång tv:n och fick min dagliga dos av underhållning genom att läsa replikerna på serier i repris och skratta åt reklamer som jag kunde utan till. Det var lite smått i protest mot min egen värdelöst veka kropp som jag vägrade masa mig ur soffan för att varken gå på toa eller laga nån mat på 6 timmar.Trodde jag var nog härdad av byalivet, men inte då.
Som en summering av dagens kulinariska upplevelser så är ett surt äpple från Polen det närmaste jag kommit att känna någon smak. På kvällskvisten när hörseln satt in igen märkte jag hur jävla hög volym jag hade på tv:n och blev nästan orolig över att grannarna skulle komma med klagomål. Men det är nog ingen risk trots allt.
Efter att ha tittat på över 10 olika tv-serier måste jag ändå säga att [Scrubs] är lätt den bästa. I alla fall när man är sjuk, grå och svullen. It raises your spirit each and every time.

Tip of the day: Don't fantasize while running.

Hero of the day: Bob Kelso and his Tuscaloosa Heart.