När jag har mycket att göra, vad gör jag då?
- Ingenting

Mina överlevnadmekanismer är åt helvete dåliga. De fungerar inte. Här sitter man, och gör absolut ingenting. Skriver blogginlägg och laddar upp bilder. Det är vad mitt intellekt kan ådstadkomma just nu. Patetiskt.

Visst, det kanske inte är någon idé att stressa sönder med allt. Då måste man bara göra om allt senare för att man har slarvat så mycket. Det är ju inte bra. Men jag känner mig inte ens stressad. Min hjärna uppfattar inte att det måste börja hända saker om jag ska hinna. Nä, den tänker lungt och sansat, men dock inte förståndigt: Nå hinner jag, det löser sig.      Baah.

När jag väl är hemma har jag all tid i världen egentligen. Det är nog det som är felet. Jag känner inte press. Jag har ett inövat tankemönster, beroende på var jag befinner mig. Just nu är mig hjärnaktiivitet ytterst låg och hjärnsubstansen känns som gröt. Seeg. Här i byn är det mestadels molnen som rör sig. Kanske en och annan moppe. Men sen är det lugnt. Så nedrans lugnt. Ingen stress. Bara andas så går det bra. När man går IB funkar det inte riktigt på samma sätt.

Därför sitter jag just nu och försöker, verkligen försöker stressa upp mig själv. Försöker att inte vara så likgiltig till allt. Försöker få mig att tänka på allt som kan gå fel om jag inte börjar göra något. Jag fokuserar på att tänka på hur lat jag är och hur frustrerad jag kommer vara imorgon för att jag varit just lat idag. Idag när jag hade tid. Hur skruvat är inte det? Jag blir typ stressad av att inte stressa, fast ändå inte. Det roliga är att det inte funkar.   Åter igen: Patetiskt.