Det är maj och det snöar. What the Fudge? Så här ska det inte vara. Inte ens i en av Norrlands mest avlägsna byar, Dokkas. Det är inte OK. Det känns nästan som att det är Oktober igen. Det är ju nu marken bara ska säga "slurp" och snön ska vara borta som genom ett trollslag. Kanske jag ska skylla det på att det är ett El Niño år i år. Kanske det.

Här sitter jag i alla fall, i mitt rum i en öde liten by och lyssnar på dånet av snö som rasar ner från taket, i maj. Jag trodde det var vinden först, men nej, fast än det är maj så finns det snö på taket. Det är bara väldigt störande.

Jag sitter och längtar efter sommaren, med allt den innebär; jobb, pengar, Muse i Stockholm, utomlands med Anna och förhoppningsvis en massa sol. Blek, som en kabel någon hund eller människa eller hamster lagt längst vägen i höstas och som nu, efter en hel vinter under lager på lager med snö, inte helt uppskattat visar sin transformerade nuna för omvärlden, sitter jag här i mörkret. (Ursäkta min humor, men jag kom inte på någoat annat som är nog blekt. Sen är långa meningar ganska nice.) Nu ska jag läsa vidare på Stolthet och Fördom här i min ensamhet.

And remember: Life ain't no bird. It's a turd.